Sommartidstimmen

Den timmen gäckar mig. Nytt för året är att jag inte alls förberedde mig mentalt som jag brukar göra. Den tog mig bokstavligen på sängen. Det försvann “något ur balans” och jag sover alltså en hel timme längre, fast det egentliga förhållandet är att jag lägger mig minst en timme senare. Sömnbehovet minskar tydligen med ljuset. Så rullar det på en tid, timme efter timme, dagen blir dygn och så har det då gått en vecka eller två och lite till.

Min lilla ljuva längtan är då jag återfår min timme till hösten igen. Jag gillar små längtor under tiden jag njuter nu. Tiden före in i.

Perspektiv är ett fint ord.

P som i position, privilegium

E som i emotionell

R som i rörlig rationell

S som i ställningstagande

P som i prima

E som i engagemang

K som i klok

T som i tankekraft

I som i infallsvinklar

V som i vidvinkelsyn

Be My Guest

– Ur andan som föll på 1

Hur ljuvligt är det icke att slå upp i en ordbok

Jag fann smältvatten, smyga och smula

jag fann smäck 1 och smäck 2

-Sitter som en smäck

Jag fann smäcker och smäkta

jag fann smul 1 ock smul 2

-Smulor är också bröd

Jag fann smolt och smolk

-Minsann dök unglaxen upp och röjde smolket ur bägarn

Jag fann smultron och smycka

jag fann smutt 1 och smutt 2

-Vilken smet att smaka

Jag fann smycka och smyg

-Så smyger sig smyckat på

Nu föll sig andan slätstruken slö och slut

-Smaksak sinne sätta stopp

Stänger ordboken

Konst är frihet

En del tavlor är lätta att döpa, att namnge till en titel. Behöver tavlor heta något? En döpt tavla har ju fått en identitet av konstnären. Så långt så väl. Nästa steget är ju i betraktarens ögon. Vill namngivningen bli den samma? Jag har också märkt att jag satt en titel på tavlor som vid senare tillfällen inte alls ger mig samma intentioner som jag hade i tillblivelsen.

Det är just det där: Relationen mellan konstnären och tavlan och den mellan betraktaren och tavlan – som är det fina i måleripalletten; att det är inte bara det ena utan också det andra som avgör. Således inget svar på frågan, titel eller inte får finna sig själv.

Påverkar titeln betraktarens upplevelse? För egen del ser jag det intressant att få vet vad konstnären kallar sin tavla, men det kan bli något helt annat för mig. Konst är frihet och i konstens frihet ligger den fria konsten och jag är attraherad av friheten, konstnärlig frihet.

För att återknyta till dopet, namngivningen så är det ett nöje att finna en titel, det ger i vissa fall en dimension till i skapande. En annan fråga som jag ställer mig ständigt och ibland svarar på är: Borde jag inte kunna mer om måleri, färger och teckningstekniker för att bli en bättre konstnär? Givetvis är svaret! Eftersom jag beundrar de som KAN. Så fortsätter jag likväl i tekniken stundens lust o känsla för det ger mig mest – den korta vägen mellan färg och duk – mitt målande som jag gjort tills jag börja längta efter något annat. Det abstrakta är som en del av mig …. konstens frihet – frihet i konsten ….

Be my guest

Välkommen!

Eftersom jag målar kallar jag mig konstnär. Om det verkligen är så avgör betraktaren. I betraktarens öga är obestridd det avgörande. Konsten ligger i att skapa och så länge jag finner mig bekväm och väl till mods så målar jag. När jag målar så går det till så att jag väljer en färg i nuet, kombinerar med ytterligare färger i de närmast kommande nu och så blir det en tavla. Jag skapar abstrakt fritt ur sinnet i ren lust. Det blir som det blir…

Be my Guest!