Konst är frihet

En del tavlor är lätta att döpa, att namnge till en titel. Behöver tavlor heta något? En döpt tavla har ju fått en identitet av konstnären. Så långt så väl. Nästa steget är ju i betraktarens ögon. Vill namngivningen bli den samma? Jag har också märkt att jag satt en titel på tavlor som vid senare tillfällen inte alls ger mig samma intentioner som jag hade i tillblivelsen.

Det är just det där: Relationen mellan konstnären och tavlan och den mellan betraktaren och tavlan – som är det fina i måleripalletten; att det är inte bara det ena utan också det andra som avgör. Således inget svar på frågan, titel eller inte får finna sig själv.

Påverkar titeln betraktarens upplevelse? För egen del ser jag det intressant att få vet vad konstnären kallar sin tavla, men det kan bli något helt annat för mig. Konst är frihet och i konstens frihet ligger den fria konsten och jag är attraherad av friheten, konstnärlig frihet.

För att återknyta till dopet, namngivningen så är det ett nöje att finna en titel, det ger i vissa fall en dimension till i skapande. En annan fråga som jag ställer mig ständigt och ibland svarar på är: Borde jag inte kunna mer om måleri, färger och teckningstekniker för att bli en bättre konstnär? Givetvis är svaret! Eftersom jag beundrar de som KAN. Så fortsätter jag likväl i tekniken stundens lust o känsla för det ger mig mest – den korta vägen mellan färg och duk – mitt målande som jag gjort tills jag börja längta efter något annat. Det abstrakta är som en del av mig …. konstens frihet – frihet i konsten ….

Be my guest

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *