Nästan mitt i natten

eller när livet är som bäst

Efter en prima natts sömn, börjar jag dagen med en god frukost, filosoferar och läser tidningen. Igår kväll, alltså fredag, hade jag besök av god väninna som jag bjöd på middag! När livet är som bäst!

I DAG VAR JAG INBJUDEN SOM MÅNADENS UTSTÄLLARE ATT DELTA I LÖRDAGS – MALEVERKSTED VID BIBLIOTEKET TYRIELDEN, BIBLIOTEKET PÅ SKOTTERUD, NORGE.

Vilken dag; många små med mammor och någon med pappa fick jag möta. Där satt vi och doppade penslar i vatten och i vattenfärger och skapade i hjärtans lust, växlade några ord och hade en stund i gemytlig skapande anda utan att vi tänkte så mycket på det. Spontant och intuitivt! Det ble en maleglad lördag. Och det bästa av allt, jag pratade inte så mycket, stämning och händelser gjorde det helt onödigt. Och mycket abstrakt blev det där färgerna hade huvudrollen. När livet är som bäst!

På bussen hem kom jag i samtal med busschauffören, en norsk medelålders typ som med vana händer rattade som om bussen var av silke och passagerare av glas. Vi var helt överens om att det var bättre förr med buss och tåg, men innan jag steg av var vi också överens om att tidens förändringar kunde vi inte göra så mycket åt, utan att göra det bästa. När livet är som bäst!

När jag kom hem fixade jag lite mat, såg deckare på Svt.play; The Sinner och Shetland. Skulle se nyheterna, men det plingade mess så jag hamnade på FB en stund. En gammal bekant dök upp, så roligt åter knyta en kontakt. När livet är som bäst.

När det är klart kollar jag nyheter och läser att Sara Danius är död. Ärligt så blev jag sorgsen. Så alltför tidigt. Jag har gillat, ja, beundrat henne länge och fått med mig mycket från media om henne. Hon fick mig att bli intresserad av svenska akademin som jag väl tyckt har varit något för andra. Vi har en omvärld och vi kan tycka mycket. Bland annat att hon uttalat sig om sin cancer att hon inte tyckte det var riktigt att att uttrycka att en hade förlorat kampen om en inte blev frisk. Cancer är ju inte en personlig sjukdom och de som inte klarar kampen är ju inte sämre människa för det.

Det står sällan att hen förlorade kampen mot stroke, mot ALS, mot djupa depressioner, mot droger&alkohol eller andra allvarliga sjukdomar när någon dött. Om någon kämpar för att klara av att hantera och leva med sin sjukdom är en helt annan sak tänker jag. När är livet som bäst?

Så långt kommen i kvällen så känner jag att jag inte vill lägga mig än; jag vill njuta ännu en stund, låta den gå över inatt. Tänder några ljus, sätter på en fin cd med musik, den heter faktiskt Mysiga stunder, med olika artister. Lite mysätande därtill. Känner tydlig att jag njuter.

NÄR LIVET ÄR SOM BÄST

Tankar flyter fram och åter; om hur vi var och en lever på sitt vis. Jag tänker på de olika skikten vi människor har att finnas i. Olika förutsättningar, olika val vi kan ta. Men alla har samma risk att drabbas av olycka på ett eller flera sätt. Om att välja tycker jag att alla kan inte ta kloka val, det grundar jag på egen erfarenhet i familjen. Min mor och min halvbror och några till. Vad är det som gör det? Förmågan kombinerat med möjligheten att pröva annat går inte ihop, jag tror inte det är så enkelt som att bara välja för alla. Vilja och att kunna hänger i hop.

Nu har timmen blivit mitt i natten …. några av värmeljusen har slocknat, musiken tystnat och jag har skrivit klart; när livet är som bäst!

Om i morgon vet ingen, men om den kommer så ja, då ska jag möta den med öppet sinne, min stund på jorden!

Tog en nypa frisk luft ute på balkongen och tog denna bilden då kom jag på att när livet är som bäst så är det för att det inte alltid är så, det är för att det är jävligt eller bara småbesvärligt nog emellanåt som jag får skörda det bästa när jag väl lärt mig.

Om du som läst följt mig ändå hit så tack för det ! Be my guest!

6 reaktioner till “Nästan mitt i natten”

  1. Vilken trevlig lördag! Där hade mitt barnbarn Zoé trivts bland alla målarglada…..ja, även jag. Jag har aldrig tänkt på att det enbart är cancer som man säger att man förlorar kampen mot, men det stämmer ju. Det är en kamp vilken sjukdom man än har och även om medicin hjälper mot mycket så är det ibland oförklarligt varför några klarar sig och inte andra. Speciellt när det gäller barn tycker jag det är lite fel att prata om kamp. De är så beroende av alla vuxna runt ikring och deras kamp är inte alls som de vuxnas. Det vet jag eftersom jag har erfarenhet av det. Kram

    1. Visst hade ni trivs där i färger och skaparglädje!
      Barns kamp ter sig annorlunda, ja, det har du upplevd.
      Det tror jag med.
      Kram och tack för kommentaren Gunell 🙂

  2. Tack, söstra mi! Du lyckas än en gång sätta ord på många av de tankar jag har. Ja, jag var ju inte i Skotterud rent fysiskt, men jag var med dig i tankarna.
    Så trist att Sara Danius avled i sin cancer. Hon var rakrygggad, stod så för så mycket och kämpade för det hon trodde på. Men sin sjukdom kunde hon inte besegra. Och så är det med mycket i samhället. Och med många andra sjukdomar. Och alla är kämpar som försöker. Och alla lyckas inte.
    Men jag ser det som du. Livet kan också vara gott. Ibland ser vi inte det. Men jag försöker, du också och vi är många.
    Vi vet vad vi har idag och om morgondagen vet vi inget.
    Stor kram

    1. Jag bjuder så gärna, det vet du – och du skulle ha trivs med oss där där färgen själv bestämde!
      Vi har ju pratat om Sara D förut du och jag. Vill minnas att hon pratade om sin sjukdom som hon inte såg som att besegra utan hantera den och leva med.
      Livet är en blandat kompott, ibland med lite tjusigt vispat grädde till – ibland utan. och så mitt emellan i vardagens till synes trivialiteter som kan bli ett äventyr, men vi må ha det för ögat och få in det i själen!
      Försöka duger gott – när en minst anar kommer utdelningen 🙂
      Stor kram och tack för kommentaren!

Lämna ett svar till Gunnel Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *