Bloggeri bloggera bloggeralla

Höstat ur regndropparna och en runda i blogglandia så ska jag printa ner tankar jag fått under resan gång. Det blir som det blir rakt ur hjärnans vindlingar. Det blir då alltså stavfel, meningssyfte åt skogen tidvis och ned största sannolikhet så nästlar jag in mig i långa banor och tappar tråden i tankens frmafart – ja, men där ser ni ju.

Jag läser och känner igen fenomenet: Skriva kort eller långt? Jag har inlägg varje vecka från …. Ja, det är hos Ditte http://dittemitti.se och Karin på Åland http://pettasblogg.blogspot.com som jag finner frågan/tanken. Det är dessa två bloggar jag läser så gott som dagligen numera. Ditte förekommer dagligen, Karin lite ofta och lite mindre ofta. De har dessutom blivit min systrar och vi är alltså också vänner i det verkliga. Verklighet eller inte, jag tror vänskapsfaktorn är stor nog nätledes också.

Så gör jag rundor vid tillfällen hos andra. För att jag har lust! Det sitter i sedan jag började med bloggeri. Bloggera blev då för 6 år sedan en oas för mig. Få ihop en sida, få skriva och läsa hos andra. Eftersom jag vidgade mitt läsande hos andra ökade besök och kommentarer hos mig också. Riktig kul. Jag hade fått en hobby och jag var i en tid av stor förändring av just tid och livsinnehåll. Målandet fanns. Skriverier hade funnits länge, men hamnade i skrivbordslådan innan.

Till Ditte och Karin skrev jag att de fick bestämma själva, bloggen är ju ens egen! Öppet landskap i bloggeralla på sitt genuina sätt.

Innan jag irrar mig bort, får en irra sig bort – jo då det får en- läs jag – jag har skrivit om detta och fick feedback att det fick jag – ja, se där en har sina funderingar – men eftersom jaaa, det öppna landskapet ja, ni tar den. Ta mig till havet …

Det är mig i ett nötskal att skriva från mitt inre. Helst spontant! Bäst så … Under alla skrivande år på olika forum med olika intensitet så vänder jag mig till en läsare! I mina vardagsfilosofiska inlägg minns jag att jag ofta tänkte; Varför skriver jag och för vem? Tro inte att jag har något svar så här på rak arm, böjd arm menar jag.

Är huvudsyftet att bli läst? Klart som fan att det att bli läst är en höjdare av stora mått, en feedback som ger återkopplingar och mer på lära/uppleva kontot. Bloggskriv och bloggläs generar ju utbyte av kommentarer. Besöker varandra, blir vänner och delar massor i livet. Inspiration icke minst.

Undrar stilla nu om vart jag är på väg med detta inlägget … jo, jag tänker på för vem skriver jag? Jag publicerar ju så att. Och då kommer följdfrågan glidande ur sitt skal in på bloggeralla -arenan; Om jag inte läser andra bloggar i samma utsträckning som jag gjorde förr hur ska jag då få läsare? Och hur betydande blir kommentaren som uteblir? Statistiken visar ju att jag har läsare om än den är något kryptisk och troligen i andemeningen från den operatör en har något optimistisk.

Jag har löst detta! jag låtsas att jag skriver en bok. Då är inte kommentarerna så viktiga. Om jag sedan skriver en bok i verkligheten hör inte hit. Det är skrivet i sig som attraherar mig. Så var det sagt och inlägget framskrider allt mer.

Reflektioner, drivet och vilja att förändra när så behövs är mitt skriv. Läst eller inte. Tillika mitt mål-ande. Såld eller inte.

Som min hemsida säger -för det var/är mer tänkt som min hemsida än blogg från starten Word Painting Picture!

Nu har jag suttit vid datorn i nära 6 timmar med allt läs och skriv, det tar sin tid eftersom jag är långsam. Vissa dagar alldeles för mycket. Tidsfaktorn är en medverkande orsak för mig att inte läsa så ofta.

Till vänster; Papegojvinge
Till höger Papegojerumpevinge
Under; Natt i Papegojparken
Akryl i måttet 20 x 50

16 reaktioner till “Bloggeri bloggera bloggeralla”

  1. Tack för rundan hos mig! Blir så glad över dina kommentarer. En period var jag dålig på att skriva, nu blir det inte så mycket med att besöka och kommentera hos andra. Har fullt upp med att få iväg något i egen blogg 🙂

    Bloggeri, bloggera… jaha… jag ska kolla litet mer i din blogg…

    1. Själv tack Mia Maj Britt 🙂
      Det går upp och ner det där skrivandet och att läsa andras.
      Bloggeri bloggera… kul om du tar dig en runda.

  2. Visst måste man få skriva det man själv tycker är viktigt eller oviktigt…det är lika viktigt. Kommentarer är alltid kul, men det är inte därför jag skriver. Det är mer som ett behov att jag måste skriva av mig ibland. Om sen någon läser och kommenterar är det klart en bonus som gör mig väldigt glad. Jag tror också på att man kan bli vänner även om man aldrig träffats i verkligheten…..i varje fall får jag den känslan med många av mina bloggkompisar och jag hoppas det är ömsesidigt. Jag äskar dina målningar. Papegojvingen ser jag flaxa och visa upp sig i all sin skönhet och när sen ryggen vänds till vill kanske fågeln vara lite mer anonym och mindre färgrik. I papegojparken måste det vara världens röjarskiva. Jag riktigt ser hur fjädrarna far. Ursäkta min långrandiga kommentar, men den gick inte att korta ner. Då hade jag fått stenografera. Kram

    1. Känner mig som vän med dig Gunell! Underbar lång kommentar att , tur att du inte kortade ner den för stenografi kan jag inte! Tack för härlig tolkning och tankar kring papegojparken och vingarna <3

  3. Papegojvinge, helt säkert men också till höger om den en mumie lindad i grönt. Oj, så jag gillar mumien, jag blir riktigt glad av den inlindade. Nu ser jag att den är en rumpevinge på en papegoja men …
    och staden under har en katt uppe i hörnet till vänster, det ser jag ju helt klart.
    Och givetvis så skriver man för sin egen skull men man får ju vänner som man nästan säkert känner en mellan raderna och då frågar man lite grann i alla fall. Orkar ni läsa eller …så kommer ofta svar att skriv, självklart ska du skriva, vi läser. Men som du säger, så kan man tänka sig att man skriver en bok och det gör man ju också på sätt och vis. Livets bok, sin egen bok.
    Stenografi läste jag en gång för länge sen och övade tecken. Men gud så tråkigt det var…och nu kan jag ingenting av sådant längre.

    Allt gott söstrami! <3

    1. O så glad jag blir över vad du ser i Papegojtavlorna;bästa utdelningen jag kan få som sagt!
      Visst är en blogg en del av vår Livsbok, så sant. …och visst undrar vi ibland… som vänner som känner en mellan raderna … jag kommer på att jag vid låånga inlägg ofta har skrivit: Om du läst så här långt så tack för uppmärksamheten! Som om kort uppmärksamhet inte är något att tacka för …. ja, det har många sidor det här med bloggskriv. Gott att ventilera sig.
      Vi hade inte träffats om inte …..
      Tack för responsen Karin , allt gott <3

  4. Jag känner så väl igen mig i det du skriver om Blogglandia. Fast du har ett mycket mer målande språk och fina ordvändningar. Just i sommar har jag tittat lite snett på datorn 0ch gått förbi. Bloggtorka kallas det visst! Nu känns det som oom jag är på G igen. Den värsta torkan är över – tror jag! Ha det jättebäst!
    Dina papegojor är så läckra. Bäst tycker jag om vingen! Den är väl mest betydelsefull – annars kan gojan inte flyga!
    Kram till dig Klara Ovidia!

    1. Tack Veiken! Vi är nog där alla till och från. KUL du är på G igen
      Utan vingar ingen papegoja 🙂
      Kram till dig!

  5. Kloka tankar … och vackra tavlor! Ser framför mig hur arorna dansar så fjädrarna yr i glada färger 🙂
    Jag läser mer än jag kommenterar … ofta har någon redan skrivit “mina” tankar och då vet jag inte riktigt vad jag ska skriva – dålig fantasi antagligen, men då blir det inte av …
    Blogglandia är en fantastisk plats och jag har liksom du fått några riktigt fina vänner, några som jag träffat i verkligheten och många som jag hoppas få träffa någon gång.
    Kram

    1. Tack för det Anki! Att skriva en kommentar för kommentarens skull när en inte har något att säga ja, det hoppar en nog över. Själv är jag kommentator eftersom jag så gott som alltid mycket ofta får tankar när jag läser som jag känner för att dela.
      Visst är kommenterafältet lika fri som bloggskrivet. Ja, det har många sidor detta.
      Träffas live är fint efter att ha följs åt några år bokstavligen. Och vänskap är ju vänskap.
      Vad roligt att du gillar mina vingtavlor 🙂 och ser dansen för dig 🙂 Gör mig glad!
      Kram

  6. Jag tycker mycket om att läsa din blogg, för då lär jag känna dig lite bättre och jag har fått den uppfattningen att du är en mycket intressant person att lära känna. Kreativ och härlig på många sätt.
    Det sättet du skriver på,. den stilen, eller hur jag nu ska uttrycka mig, fasinerar mig. Jag vet aldrig i förväg vad som komma skall.
    Att få kommentarer är lite “krydda på moset” så att säga. Jag har ju inte så många läsare, men jag är tacksam över de som tittar in hos mig och kanske vill dela sina tankar med mig.
    Härliga färger på dina målningar.
    Trevlig helg.
    Kram.

    1. Å men tusen tack Wiolettan!! Kryddan på moset, ja det blev det verkligen nu! Vi läser varann då och då du och jag och vi byter ju tankar i det vi skriver på var sitt vis! Det är livsbloggingrediensen god det 🙂 och visst är det vänskap!
      En underbar kommentar att få!
      Kram

  7. Jag läste ditt inlägg med stort intresse och visst är det så att vi själva bestämmer över innehållet i dem. Och för min del får gärna innehållet i den blogg jag läser variera. Det är det som många gånger gör att jag återkommer. Att dela sin vardag, tankar, upplevelser, resor (korta eller långa) boktips, natur och mycket annat är ju att sätta ord på något. Ibland vill man mer aktivt förmedla något och ibland inte. Och när man läser så gör vi det med “olika ögon” och det är också intressant. Vissa bloggar tittar jag in till varje dag, men kommenterar inte alltid. Andra bloggar läser jag då och då och kommenterar ibland.
    Tavlorna ger tillsammans en helhet och de behöver varandra för att trivas. Gillade dem jättemycket. Så läckra färger.
    Stor kram “söstra mi”.

    1. Tack Ditte; ja som skrivet, läst och tänkt så finns det mycket i detta med blogga- och att sätta ord på sin vardag för delning för att åter läsa och skriva eller inte en kommentar hos varann. var och en s vardag som den är.Vi hade inte träffats om inte …
      Det är så roligt när du säger att tavlorna hör samman och blir en helhet, precis så kom jag på då jag tog de till utställningen nu 🙂
      Stor kram <3

  8. Helt klart (Klara-Ovidia-klart!) papegojor och deras fina fjäderskrud!

    Visst har bloggandet förblivit en lite stillsammare trakt i det tilltagande digitala bruset. Facebooks Twitter, Instagram, Snapchat och allt vad som kommit därefter fladdrar förbi med en flyktighet som får mången blogg att framstå som både innehållsrik och genomtänkt. Fladdret har väl också sin funktion, men den är en annan än bloggandet, känns det som.

    1. Klart!
      Ja visst blir bloggen mer rik på innehåll, så sant, mer hållbar på sikt! Kul du gillar papegojskruden 🙂

Lämna ett svar till wiolettan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *