Inget målat och tre hus i en slänt

I packenellikkarnas paradis blir det inget målat. Det första som packades ner var faktisk färg, verktyg och alskens tillbehör. Tavlor klara, tavlor för mer arbete samt tomma dukar är klara för flytt.

Det är något visst med att målandet vilar sig, känns otroligt fint att få gå och längta, tänka på det och i fantasin ändå skapa. Gå omkring med färgen i sig.

Men det pyr i skrivarlusten har jag märkt. Ska se om jag kan åstadkomma någon text fritt ur fantasin:

I en slänt att räkna, det lutade iallafall, låg tre små gårdar. Prästens hus om fyra rum och kök. Han vägrade bo i prästgården då han var stor vän av enkelhet tillika småskalighet. Prästfrun däremot var vän av det motsatta och levde sina dagar i stort sätt med att gå missnöjd och gnälla över sin avsaknad av det stora i det lilla. Lägg då därtill att allt de äger, äger rum i en slänt, alltså lutar det ju.

Prästfun är neurotisk och bortskämt brukade grannfrun nästgårds säga. Den gården som låg mellan prästens och den tredje gården. Prästfrun borde ägna sig åt ett eget yrke och inte bara bistå prästen med allahanda syföreningar och välgörenhet. Grannfrun var ingen grannfru. Hon hade levd samman med en man i synd i flera år där fyra barn blev födda tätt i rad. Hennes hus var om fem rum . Ett olagligt bygge som den ovigde mannen hann färdigställa innan han dog. Så grannfröken bodde större. Hon livnärde sig på att sy, städa och koka mat på kalas runt omkring samt hjälpa byns gamlingar att få sitt omsorg. För det erhöll hon en lön från kommunen. Hon ägde dessutom glädje och humor, redde sig själv, var stark och självständig nog. Ordet neurotisk hade hon snappat upp ur en bok. Hon tänkte aldrig på att hon bodde i en slänt.

Avståndet till den tredje gården var lite längre än mellan de två första. Ägaren här njöt det lilla avståndet, kände sig nästan helt fri där på hörnet. Naturligtvis var han god granne, men inte mer än så att grannsämjan höll måttet. Måttet på grannsämjan var att hälsa och hjälpa till om det behövdes. Det behövdes i stort sätt aldrig. Han livnärde sig på att sitta på skattmasens kontor inne i stan och bistod i bland polisen med eftersök. Hans hus var om tre rum och var således det minsta där i slänten. Slänten gillade han, han tyckte han ägde rätten att rulla nerför då allt var färdigt.

Visst blev lite text … textskriverskan ska komma sig i flytt-och röjhabitten och fortsätta sin packning. Det är minsann ett nöje det med. En kan säga att jag bor mellan två släntar .

13 reaktioner till “Inget målat och tre hus i en slänt”

  1. Jag säger det högt, jag läser om igen och småler, ja, nästan storskrattar åt orden/satsen som jag aldrig någonsin har läst förut eller hört. packenellikkarnas paradis . Så ljuvligt men jag behöver öva, får rätt betoning på det hela för att det ska löpa.
    Härlig betraktelse över de tre husens boende i slänten. Så där borde ju jag skriva jag också tänkte jag…
    om byn på vägens slut…ungefär.
    Allt gott söstrami! <3

    1. 🙂 Ser för mig och hör hur du tränar på packenellikarnas paradis . Så glad att du gillar det 🙂 Förmodligen är packekenellik något från Norge som jag släpar med mig i alla flyttar jag gör …. paradiset kom av sig själv, jag tycker ju jag lever i som i paradiset … här och nu och dit jag ska …. Om byn på vägens slut skriver du ju …. fast du inte vet om det än …. kära söstra mi <3

    1. Tack Gerd! så glad du tittar in och finner min lilla berättelse på så sätt 🙂
      Stor kram o trevlig helg till dig!

  2. Ännu en humörhöjande berättelse. Dina ord rullar nerför slänten och berättar en vardagshistoria som nog skulle kunna ha hänt även på slätmark. Kram

  3. Helt i min smak, fantasin flödar och order rinner till. Jag gillar dina vändningar och ditt sätt att tänka och skriva.
    Det hela påminner lite om förr i tiden.
    Lycka till med packningen.
    Kram!

    1. Tack wiolettan, så kul du kommer in till mig. Du satte huvudet på spiken – det påminner lite om förr i tiden 🙂
      Kram!

  4. Du är då för härlig Tove! Och dessa finurliga ord som du uppfinner. Ja, jag hade i varje fall inte hört “packenellikkarnas paradis” tidigare. Verkligen ett ord och begrepp att fantisera vidare utifrån. Har tränat på att säga det snabbt. En fin betraktelse och jag ser sambanden/sambandet. Och visst bor du mellan två slänter. Just nu.
    Stor kram

    1. Du får öva i hop med Karin på Åland Ditte – jag ser och hör er 🙂
      Så roligt när det flödar till med orden vet du!
      Visst bor jag mellan två släntar just nu 🙂
      Stor kram åt söstra mi!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *