Jag hoppade ur bilen

Nyårsafton för många år sedan fick jag inte start på bilen, en Saab 95 med rattväxel och frihjul.

Svinakallt med 34 grader. Jag hade jobbat kvällpass på sjukhuset, är finklädd och ska köra i väg för nyårsfirande.

En kollega från samma ställe som jag kommer till undsättning. Klar att bogsera mig hem. Obekväm är ordet, riktigt obekväm. Vill inte hänga där efter så lång väg.

Vi makar på bilen tills nedförsbacke. Kollegan fäster linan och säger att jag kan ju blinka i ljuset om jag får start. Ni vet den där raska säkra typen som går till handling med fullt driv.

Det hör till historien att vi inget såg. Alla rutor nerisade. I hennes bil, som självklart i den här sammanhangen är en Volvo, skulle ju isen smälta åtminstone så hon såg framåt. Men inte i min.

Där sitter jag i bilen och känner obehaget växa till ångest. Hur är det nu med Saabs berömda frihjul? Visst skulle detta urkopplas vid boxering?? Jag vill inte bli boxerad heller ….

Jag bestämmer mig för att kliva ur och meddela kollegan. I det samma jag setter fötterna på marken hör jag hennes rivstart och ser den bolmande röken ur avgasröret.

Men vad i h-vete? Jag försöker springa fram till hennes bil. Men det är för sent. Hennes nerisade Volvo med min lika nerisade och tysta Saab på släp drar i väg.

Där stod jag, frånkörd!

Så jag lägger på språng efter nerför backen. Hundra tankar far genom huvudet; bara det inte kommer någon människa, någon bil – alla med farhågsångest när situationen är tillrättalagd för det värsta, förstår känslan vill jag tro. Världen står stilla i den bistra nyårskvällen medan bilarna rullar.

Så vid första korsningen svänger Volvon till vänster med full sula. Jag ser Saaben få en rejäl sladd där och linan går av. Saaben far upp i den drygt meterhöga snövallen och blir stående guppande innan den fastnar i snön.

Jag fortsätter ändå springa efter Volvon som tack och lov stannar vid nästa vägkorsning. Kollegan kommer ut. Jag stannar på trottoaren på motsatt sida. Svimfärdig.

Kollegan kommer mot mig och frågar; Men vad hände?

Fråga inte mig, jag var inte med, blir mitt svar och då brister det helt för mig, gapskratt typ hysterisk blandat med gråt som följer efter att faran är över och det gick bra bara bubblar. Jag kan inte sluta, hennes min är helt obetalbar. Situationens absurda är klar där i kylan. Kollegan fattar oro och tror jag slaget mig i skallen, åtminstone är jag i stark chock så hon tycker vi skall ta en sväng upp och inom akuten. Efter en stund har jag lyckades reda ut vad som hände och att jag stigit ur bilen för att ….

Det hinner komma till folk och frågorna är många. Saaben kommer på plats på en parkering och där får den stå. Ingen nyårsfest blev det. Ispropp i bensinröret.

Vill du veta mer om frihjul så börja här https://saabklubben.se/forum/amne/hur-funkar-ett-frihjul/

Gott nytt år!

-Ur andan som föll på 5

Året har nästan gått

kom och gick

fanns till

Minnen strömmar ur upplevelser in

ligger i själ o knopp

-lagras eller flyger sin kos

Hur många böcker blev lästa?

Hur många bok-cd lyssnades av?

Hur många kilo smör blev köpta?

Hur många vaknätter blev det?

Hur många gäster bjöds in?

Hur många gånger var jag själv bjuden?

-Och sist, men inte minst hur många foton togs?

Vad svaren än ger har året nästan gått

Jag tyckte mycket om det här året

det gjorde jag om det förra, förrförra och förrförrförra också

Så många möten jag mött med människor i

Välkommen nya året

kom som du är och bli till

Is

Fin-is som frusit till på våren över en sten i vattenytan vid Glafsfjorden, Sågudden, Arvika

Höst-is, Sävsjo kanal, Arvika – när regn o frost samarbetar på vattenytan som strömmar och rör sig

Isfågel med sländig bakdel

Isvittror

JohnBauer-is, Jössefors

Citronskiva i is från min frys

Experiment-is. Röd färg som jag och mitt barnbarn Pontus lagt i inför infrysningen – också från min frys – en bild jag lekt lite med

Is-mus och is-tomte av färgen, och den halva avacadokärnan blir synlig då den frusna isen från min frys tinar långsamt i diskhon

Ful-is, leriga vattenpölar som fryser till och krossas av ett bildäck

Årets sista vecko-ord is ihttp://gemsweeklyphotochallenge.blogspot.com är härmed tolkat o klart!

Tack Sanna gems för att jag fått möjligheten att visa det jag älskar, nämligen ord&bild, här i grupp med andra, så roligt och inspirerande! Tack till alla er vars härliga, mångfaldiga och personliga tolkningar jag fått njuta av under tiden jag var med i år!

GOD JUL

GOTT NYTT ÅR!

Översvämning – det rinner vatten

2000 rådde översvämning i Arvika. Då stod min håg till hemlandet Norge, närmare bestämt till Sörumsand där jag fått jobb efter att ha lämnat in mitt CV och gjort en personlig intervju. Jag hade känt ett sug åter till det norska språket och att få jobba norskt i mitt yrke undersköterska. I Norge kallad Hjelpepleier. Svenska undersköterskor stod högt i kurs. Min utbildning godkändes och jag fick min norska autorisasjon,vilket kan översättas med något åt legitimasjon, tillstånd godkänd utbildning.

En klasskamrat hade dykt upp på 30 årsjubileet efter vi gått ut 9:an tidigare under året. Vi kom inte ihåg varann, utan trodde båda att vi varit lärare. Det visade sig att vi suttit bredvid varann i bänken under tyskan. ” Ich liebe dich, dursch, fyr, gegen, ohne um und so weiter, enschuldigung kan en säga. (Ingen stavningskontroll här) En häftig förälskelse leder lätt till hopp i galen tunna. Mitt sista galna hopp.

Så vägen var klar att gå. Kärleken måhända skyndade på lite. Jag ångrar inte en dag! 17 december gav jag mig i väg över gränsen.

I går gick jag en promenad till Strand på Strandpromenaden som går så att säga kant i kant med Glafsfjordens strand och tog lite bilder. Idag uppmättes vattenståndet till 47.10 m.o.h

Gruppboendet Strand i Arvika öppnades hösten 1989. Ett i särklass flaggskepp i nytänkande, värdig vård för äldre och yngre multisjuka. Självbestämmande, integritet var honnorsorden. I dag är Strands gruppboende nerlagd och de husen jag visar här, där gruppboende inrymdes på första våningen precis vid Glafsfjordens strand, är nu bostadsrätter. Det sista jag gjorde i mitt jobb här då 2000 innan flytten var att delta i evakueringen av alla hyresgästerna, för Strand var på väg att översvämmas så gott som helt och så blev det.

Bilderna nedan togs på min promenad är från Stadsparken som är delvis översvämmat och vill bli det helt om det inte ger sig.

Här bakom skymtar Polishuset. Till höger ligger Vårdcentralen Verkstaden, för människor, den borde jag ju fått med ….

Tågen går än, det gjorde de inte 2000. Nu ska jag ta mig över järnvägen

Olssons Brygga, en fin restaurang med sjönära läge, dränktes 2000 men byggdes upp igen. Här med utsikt mot Kyrviken.

Parkeringen på väg under vatten.

Här Glafsfjorden med utsikt mot ett av Hamnmagasinen.

Här utsikt från Strandpromenaden med småbåts- och segelbåtshamnen.

Hit till Mikaelikyrkan leder Strandpromenaden. Fantastisk fin kyrkogård. Här har jag gått mycket, det är något fint lugn över en kyrkogård. Först under de 11 år jag bodde här och så nu denna omgången.

En kulturgrav här på kyrkogården. Jubeldoktor är en hederstitel som utdelas 50 år efter att personen taget doktorsgraden.

Kyrkfönster i advent.

Vy från Kapellet ut över Glafsfjordens inre. I bakgrunden syns Västra Sunds början.

Här syns Blås UT där ute, sundet mellan Östra och Västra Sund. På östra sidan finns Ingestranss camping – och inte minst Ingesunds Folkhögskola med kända Musikhögskolan. Ute i sundet byggs för fullt ett hinder för att just hindra översvämning

Nu ska jag åter lämna Arvika om några veckor, översvämning då 2000 och nu 2019.

Tiden i Norge blev kort, ett och ett halvt år. En mellanlandning i livet. Då blev jag farmor uppe i Skellefteå, packade med mig det som fick plats i min Nissan Micra och tog fatt på en fantastisk del av livet där uppe blev 16 år. Inget fast jobb i sikte, då men allt föll på plats efter hand. Jag ångrar inte en dag här heller.

Efter ett och ett halv år, ännu en mellanlandning – så är jag på väg igen. Om jag ångrar en dag? Nej, men glad jag inte behövde vänta så länge på en bostad att hyra. När en bestämt sig vill en iväg.

Det hinner rinna mycket vatten.

Min röda Asus

Asus namn kommer från Pegasus, den bevingade hästen i grekisk mytologi som symboliserar vishet och kunskap

Nyss ätit frukost, hindrar inte en kopp starkt kaffe och en bit delvis misslyckad sockerkaka att få plats bredvid min nyopererade dator så jag kan fira att den är i storform och inbjuder till bruk. Att solen skiner in över hustaken och träffar mitt ansikte får mig att resa mig och göra solhälsningen!

Mitt Windows 8.1 fick frispel. I stort sätt omöjlig att ha med att göra. Efter ett par inlämningar som inte bättrade på så bestämde jag i samråd med bättre vetande och genomförare David här i Arvika att nu fick det bli Windows 10 och ny uppstart. Med sådant ingrepp sker en del behov av att få in program på nytt. Licensnyckel och Microsoftkonto, lösenord och annat smått och gott hör dit. Så det blev nödvändigt att även kontakta datafirman i Skellefteå, Markus och hans kollegor. Personlig service och super support! Jag säger “mina” datakiller! Några dagar här har jag nu funnit fram i nya 10 menyn och fått fram det jag behöver, jag har till och med fått till att återinstallera. Och igår kom jag på hur jag letar fram alla mina bilder som jag ständigt rensar i för att få ordningen. och importerar nya! Det dök till och med upp bilder som jag raderat. Relationen mellan mig och röda Asus är en stor del av mitt liv! Så himla kul å få till sig nyheter, lära sig fast en inget begriper apropå vishet och kunskap.

Nytt för mig är 10:an ständigt kommunicerar med mig, pling pling om fokus och stöd, möjlighter och valfriheter.

Det är mycket med det jordiska, men än mer online i Cyberg cyber. Onedrive och Cloud har jag funderat över. Nu har jag förstått, eller ja, börjar förstå. Liksom. Onedrive – läs på svenska – där fanns mina bilder – tror jag. Inget av det begrep jag på 8.1:an. Nej, var det kanske Onenote? Onenote – läs på svenska – utan noter. En note – notering. Där tappade jag tråden.

Cloud, lagras i cloud. Jag tänker naturligtvis himmel här. In skyn. Lite långsökt, men dock nära till hands – jag menar till livets slut.

Nu har jag börjat se fram emot att när vi lämnar jorderiket och flyttar till Cyberg kommer vi alla att mötas i Cloud, återse oss själva och allaalla, (inte stavfel) rotera runt med bilder och dokument. Ett liv efter detta således. Många säger att vi som lever i detta datatidevarv ingen historia lämnar efter oss. Puh, det är ju det vi gör. Men det kräver att någon måste “ramla ner på jorden” med all dokumentation och bildbevis. Men Uppståndelsen har ju ägd rum.?! Då blir det sannolikt uppståndelse när Nerståndelsen äger rum.

Tappade du tråden nu?

BE MY GUEST!

Bild från Stadsparken här i Arvika, utsedd till Årets park 2019.
Tyvärr har jag inte lyckas få fram vem som gjort skulpturen eller vad den heter.

På något sätt tycker jag att hon som bär upp solen eller om det är jorden passar så bra upp i cloud!

Mynt

Ett mynt -eller en slant, det är frågan det. Ett präglat stycke av metall används som betalmedel. Mynt ges för det mesta ut av en myntighet i en stat. Det betyder att det finns massor av internationell mynt.

Myntligt myntar myntighet.

Mynt i mynters myntensvärld.

Kronor, ören lägg därtill

Bli så rik du bara vill. (Nåja)

Sjung de orden på melodin Blinka lilla stjärna! Skriv gärna i kommentaren hur det gick.

Ingen mynt utan en slant.

Norska Mynt

Hur många mynt i kronor räknat tror du det finns i högarna?

Det finns också ett fel i texten, finner du det?

Veckans ord i http://gemsweeklyphotochallenge.blogspot.com är härmed tolkat och klart. Singla slant och mynta in ett tryck på länken.