Översvämning – det rinner vatten

2000 rådde översvämning i Arvika. Då stod min håg till hemlandet Norge, närmare bestämt till Sörumsand där jag fått jobb efter att ha lämnat in mitt CV och gjort en personlig intervju. Jag hade känt ett sug åter till det norska språket och att få jobba norskt i mitt yrke undersköterska. I Norge kallad Hjelpepleier. Svenska undersköterskor stod högt i kurs. Min utbildning godkändes och jag fick min norska autorisasjon,vilket kan översättas med något åt legitimasjon, tillstånd godkänd utbildning.

En klasskamrat hade dykt upp på 30 årsjubileet efter vi gått ut 9:an tidigare under året. Vi kom inte ihåg varann, utan trodde båda att vi varit lärare. Det visade sig att vi suttit bredvid varann i bänken under tyskan. ” Ich liebe dich, dursch, fyr, gegen, ohne um und so weiter, enschuldigung kan en säga. (Ingen stavningskontroll här) En häftig förälskelse leder lätt till hopp i galen tunna. Mitt sista galna hopp.

Så vägen var klar att gå. Kärleken måhända skyndade på lite. Jag ångrar inte en dag! 17 december gav jag mig i väg över gränsen.

I går gick jag en promenad till Strand på Strandpromenaden som går så att säga kant i kant med Glafsfjordens strand och tog lite bilder. Idag uppmättes vattenståndet till 47.10 m.o.h

Gruppboendet Strand i Arvika öppnades hösten 1989. Ett i särklass flaggskepp i nytänkande, värdig vård för äldre och yngre multisjuka. Självbestämmande, integritet var honnorsorden. I dag är Strands gruppboende nerlagd och de husen jag visar här, där gruppboende inrymdes på första våningen precis vid Glafsfjordens strand, är nu bostadsrätter. Det sista jag gjorde i mitt jobb här då 2000 innan flytten var att delta i evakueringen av alla hyresgästerna, för Strand var på väg att översvämmas så gott som helt och så blev det.

Bilderna nedan togs på min promenad är från Stadsparken som är delvis översvämmat och vill bli det helt om det inte ger sig.

Här bakom skymtar Polishuset. Till höger ligger Vårdcentralen Verkstaden, för människor, den borde jag ju fått med ….

Tågen går än, det gjorde de inte 2000. Nu ska jag ta mig över järnvägen

Olssons Brygga, en fin restaurang med sjönära läge, dränktes 2000 men byggdes upp igen. Här med utsikt mot Kyrviken.

Parkeringen på väg under vatten.

Här Glafsfjorden med utsikt mot ett av Hamnmagasinen.

Här utsikt från Strandpromenaden med småbåts- och segelbåtshamnen.

Hit till Mikaelikyrkan leder Strandpromenaden. Fantastisk fin kyrkogård. Här har jag gått mycket, det är något fint lugn över en kyrkogård. Först under de 11 år jag bodde här och så nu denna omgången.

En kulturgrav här på kyrkogården. Jubeldoktor är en hederstitel som utdelas 50 år efter att personen taget doktorsgraden.

Kyrkfönster i advent.

Vy från Kapellet ut över Glafsfjordens inre. I bakgrunden syns Västra Sunds början.

Här syns Blås UT där ute, sundet mellan Östra och Västra Sund. På östra sidan finns Ingestranss camping – och inte minst Ingesunds Folkhögskola med kända Musikhögskolan. Ute i sundet byggs för fullt ett hinder för att just hindra översvämning

Nu ska jag åter lämna Arvika om några veckor, översvämning då 2000 och nu 2019.

Tiden i Norge blev kort, ett och ett halvt år. En mellanlandning i livet. Då blev jag farmor uppe i Skellefteå, packade med mig det som fick plats i min Nissan Micra och tog fatt på en fantastisk del av livet där uppe blev 16 år. Inget fast jobb i sikte, då men allt föll på plats efter hand. Jag ångrar inte en dag här heller.

Efter ett och ett halv år, ännu en mellanlandning – så är jag på väg igen. Om jag ångrar en dag? Nej, men glad jag inte behövde vänta så länge på en bostad att hyra. När en bestämt sig vill en iväg.

Det hinner rinna mycket vatten.

28 reaktioner till “Översvämning – det rinner vatten”

  1. Så fint du skriver om olika skeden i livet. Och ibland svämmar livet över precis som Glafsfjorden. Jag minns att du ock jag gick här runt lucia förra året och i strålande sol. Har bild på minnesstenen från 2000 och översvämningen. Du guidade mig genom ditt Arvika. Och du gjorde det så bra. Översvämning nu igen. Kanske är det ett tecken. Ett tecken på att du ska vidare.
    Väldigt fina bilder att njuta av från din vackra promenad.
    Stor kram och många tankar

    1. Tack, det blev en tillbakablick här. Ja,det är ett år sedan du var här, vilken fin promenad vi fick i solen där 🙂
      Översvämningerna och mina flyttar samtidigt är nog av tillfällig natur, ett sammanträffande.
      Ja, det var väldigt roligt att fota och bruka direkt i bloggen, inte så ofta jag gör det 🙂
      Stor kram!

  2. Jadu lilla Klara, nog hinner det rinna mycket vatten under broarna som vi går över i livet….och aldrig ser man samma vatten två gånger.
    Vatten finns det gott om i Glafsfjorden också, det syns tydligt. Dom nämnde det också på tv en dag, att vattenmängden var över det normala där, otäckt med översvämningar, tycker jag!
    Hoppas du får en fin luciakväll <3

  3. Vatten är livsviktigt, men ibland kan det faktiskt även vara livsfarligt. Eftersom jag bor på toppen av Söderåsen behöver jag knappast bekymra mig om några översvämningar. Jag vet inte om du sett filmen Chocolate. Den handlar om en kvinna som gör väldigt god choklad, men stannar bara på en plats tills vinden vänder. Då följer hon med den och vandrar vidare. Jag tyckte hon verkade så modig. Det är något jag aldrig hade vågat mig på. Du har lite av den äventyrslustan tror jag och det måste vara härligt. Kram

  4. Chocolate har jag sett och gillar mycket!
    Jo, jag har en äventyrslusta som jag lever ut så gott jag kan och är så nöjd med det. En del av livet mitt:-)
    Kram o tack för besöket!

  5. Livet eller delar av det, så fint återgivet. Rentav njutbart.
    Det rinner ständigt vatten under broarna och det gäller att hänga med, att flyta med och det gör du Klara Ovidia. Ibland dricker du vällustigt av vattnet, ibland låter du bli, precis så där som det ska vara. Ditt sista galna hopp? Förmodligen inte…
    Allt gott och tack för promenaden! Luciakram

    1. Så roligt du tittar in från ditt 🙂
      Käckt fyndigt det där … ibland dricker du vällustigt av vattnet i bland låter du bli …. fin kommentar att få det !
      Vad gäller galna hopp får vi se … 🙂
      Så fint du följde med mig på turen, tack tack <3

  6. Intressant att läsa detta om flera olika skeenden i ditt liv, jag älskar det. Tycker så mycket om att höra hur livet levs och lever med mina medresenärer på livets tåg.
    Ock, du har då verkligen haft och har en spännande tillvaro. Jag visste att du hade bott i Norge men har missat att du jobbat som sjuksköterska.
    ”Sista galna hopp”, hur vet du? Kanske det inte blir i ”galen tunna”, nästa gång. Du hinner med mycket än får vi hoppas och kärleken dyker upp där man minst anar det. Titta bara på mig. Gifte mig som 69-åring, efter att ha varit änka i 7 år.
    Översvämningar däremot tycker jag inte om. Vattenmassor kan vara så oberäkneliga och ställa till med mycken förödelse.
    Fint att få se dina vackert tagna bilder.
    Ha det så bra det går och var rädd om dig.
    Varm kram!

    1. Nej, hur vet en om en hoppar i rätt tunna? Eller en kanske välter tunnan och kryper in 🙂
      Nu har jag ju så gott liv själv så att …. självvald i mitt enbo.
      Ja, så härligt du gifte dig vid 69! Hi hi då har jag fyra år på mig ….
      Visst är mitt liv spännande på sitt sätt, jag är så nöjd så med alla flyttningar jag gjort och livet som följt med dem.
      Tack kära du för titten in!
      Varm kram

  7. Ja, ibland hinner det rinna mycket vatten under broarna och då gäller det för oss att hänga med på seglatsen. Hos oss lever vi med en konstant översvämningsrisk så nu ska området vallas in för att rädda det åt kommande generationer. Viktigt tycker jag.

    Ha en fin lördag!

    1. Så bra det vallas upp i ert område då ni lever under konstant risk, så viktigt! ja, vattnet rinner under och över och visst hänger vi med 🙂
      Fin lördag till dig också!

  8. ”När en har bestämt sig vill en iväg” – så sant, så. Sån är jag med!
    Stan är full av vatten, det var värst. Många vackra bilder på det.
    Många intressanta vänner har vi träffat på livets väg genom bloggens värld.
    Ja, jag har boat in mig här, där jag är, alldeles självvalt ena. Snart åtta år sen min Pusselbit dog och jag har härliga minnen. Vi var också med om en massa vatten, då Vänern översvämmade här omkring, tror det var år 2000.

    Trevlig helg och varm kram! /Gerd

    1. Jag svarade på din kommentar den dagen den kom, men postade den troligen inte för borta är den ser jag nu.
      Visst är det så att en vill i väg då det är klart för det. Blogglivet har sin fina möten 🙂
      Du boar gott där du är, så bra.
      Minnen finns, några mer betydelsfulla än andra.
      Tack för kommentaren och titten in Gerd!
      Kram

  9. Mot naturens krafter står människan sig slätt! Vatten, så mjukt och lent, men ändå så hårt och farligt!
    Jaha dags för en ny förflyttning av Klara Ovidia. Om jag känner henne rätt, kommer det att bli alldeles utmärkt!
    God Jul önskar jag om vi inte ses förr! 🙂

    1. Fin beskrivning av vatten du gjort.
      Jo, nog blir Klara Ovidias nya förflyttning alldeles utmärkt 🙂
      Tack för besöket, det är roligt när du tittar in!

  10. Å, vad mycket vatten! Mycket mer än bara en Å…. 😉
    Tack för att jag fick följa med på din resa, där ser ut att finnas många minnen och erfarenheter. Mycket vatten under alla broar.

    Vart bär det av denna gången? Jag önskar dig en fin resa/flytt.

    Må gott och ha en fin Julhelg! Du hinner väl fira jul innan du ska iväg på flytt?

    Kram Christina

    1. Tack för att du följde med på resan Christina!
      Nu styr jag kosan mot Karlstad, vid Vänern!
      En fin julhelg önskar jag dig!
      Stor kram!

  11. Bara en undran, jag vet inte vart ditt inlägg om is tagit vägen men du kanske har tagit bort det??
    Hur som helst, ha en fin söndag, Klara <3

  12. Du fyller mig med så många intryck att det nästan blir översvämning på mitt hjärnkontor. Fina foton. Härlig spegling i vattnet. Intressant läsning som för mig till gamla tyskalektioner och vidare till deltagare i programmet ”På spåret”. En ny variant med en kvinnlig programledare som med en mjuk röst ställer frågan med en norsk brytning ”Vart är hon på väg?” Hon som fyller år den 20 augusti varje år. Vem vet. Det blir kanske en stor ö.
    Klem fra Bosse.
    Ps. God Jul och Gott Nytt År

    1. Hi hi … översvämmat hjärnkontor ja, du det vet vi mycket om ….
      Hvor er vi på vei ?
      Ja, du det hade varit något det!
      Och vem vet en stor ö vore nog också något, då kunde vi ju fika om jag valde din ö 🙂
      Tack Bosse för fin kommentar som värmer och gläder <3

  13. Det er helt utrolig hvor små detaljer spiller inn på hvor man havner i livet. Hva man får være med på og ikke minst hva man får bidra med. Livet er egentlig en stor uvisshet…

    1. Akkurat sånn er det!
      Det er å ta og å gi, og gå vill, komme rett, gå feil … og slik håller det på.
      Fint å få besök av deg med kommentar 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *