Jag hoppade ur bilen

Nyårsafton för många år sedan fick jag inte start på bilen, en Saab 95 med rattväxel och frihjul.

Svinakallt med 34 grader. Jag hade jobbat kvällpass på sjukhuset, är finklädd och ska köra i väg för nyårsfirande.

En kollega från samma ställe som jag kommer till undsättning. Klar att bogsera mig hem. Obekväm är ordet, riktigt obekväm. Vill inte hänga där efter så lång väg.

Vi makar på bilen tills nedförsbacke. Kollegan fäster linan och säger att jag kan ju blinka i ljuset om jag får start. Ni vet den där raska säkra typen som går till handling med fullt driv.

Det hör till historien att vi inget såg. Alla rutor nerisade. I hennes bil, som självklart i den här sammanhangen är en Volvo, skulle ju isen smälta åtminstone så hon såg framåt. Men inte i min.

Där sitter jag i bilen och känner obehaget växa till ångest. Hur är det nu med Saabs berömda frihjul? Visst skulle detta urkopplas vid boxering?? Jag vill inte bli boxerad heller ….

Jag bestämmer mig för att kliva ur och meddela kollegan. I det samma jag setter fötterna på marken hör jag hennes rivstart och ser den bolmande röken ur avgasröret.

Men vad i h-vete? Jag försöker springa fram till hennes bil. Men det är för sent. Hennes nerisade Volvo med min lika nerisade och tysta Saab på släp drar i väg.

Där stod jag, frånkörd!

Så jag lägger på språng efter nerför backen. Hundra tankar far genom huvudet; bara det inte kommer någon människa, någon bil – alla med farhågsångest när situationen är tillrättalagd för det värsta, förstår känslan vill jag tro. Världen står stilla i den bistra nyårskvällen medan bilarna rullar.

Så vid första korsningen svänger Volvon till vänster med full sula. Jag ser Saaben få en rejäl sladd där och linan går av. Saaben far upp i den drygt meterhöga snövallen och blir stående guppande innan den fastnar i snön.

Jag fortsätter ändå springa efter Volvon som tack och lov stannar vid nästa vägkorsning. Kollegan kommer ut. Jag stannar på trottoaren på motsatt sida. Svimfärdig.

Kollegan kommer mot mig och frågar; Men vad hände?

Fråga inte mig, jag var inte med, blir mitt svar och då brister det helt för mig, gapskratt typ hysterisk blandat med gråt som följer efter att faran är över och det gick bra bara bubblar. Jag kan inte sluta, hennes min är helt obetalbar. Situationens absurda är klar där i kylan. Kollegan fattar oro och tror jag slaget mig i skallen, åtminstone är jag i stark chock så hon tycker vi skall ta en sväng upp och inom akuten. Efter en stund har jag lyckades reda ut vad som hände och att jag stigit ur bilen för att ….

Det hinner komma till folk och frågorna är många. Saaben kommer på plats på en parkering och där får den stå. Ingen nyårsfest blev det. Ispropp i bensinröret.

Vill du veta mer om frihjul så börja här https://saabklubben.se/forum/amne/hur-funkar-ett-frihjul/

Gott nytt år!

14 reaktioner till “Jag hoppade ur bilen”

  1. Vilken upplevelse! Rent förfärlig! Men när du beskriver det hela så ser jag så här på avstånd det komiska i det hela. Det hade jag garanterat inte gjort i ditt ställe eller på plats. En himla tur hade ni ju båda två- Ingen blev skadad i alla fall. Och detta med frihjul lästa jag på nu. För jag hade glömt.
    Stor kram

    1. Så roligt att du kikar in här också, ja, den resan glömmer jag aldrig, tragikomisk på sitt sätt men bra gick det ju 🙂
      Glada för det var vi 🙂
      Stor kram

  2. Vilken mardröm du fick vara med om i vaket tillstånd. Usch, jag skulle känna panik. Att du har varit en sådan sprinter.
    Tur i oturen att det inte hände något illa med någon person.
    Ditt hysteriska skrattanfall förstår jag till fullo. Skulle bara vilja se din kollegas min, förstår om den var oslagbar. Helt ovetande.
    Tack för att du delade med dig av denna händelse.
    Vill önska dig en God Fortsättning på år 2020.
    Varm kram.

    1. Ja, så glad att inget hände med någon, och visst kände jag paniken där.
      Jag delar så gärna händelser ur livet 🙂
      Tack för kommentaren kära du!
      God fortsättning med varm kram .

  3. Gott nytt år, lilla Klara!!! Här sitter jag helt svettig efter att ha läst din berättelse, milde himmel vilken upplevelse 😀 Även hos mig hann det tänkas många tankar innan SAAB:en stannade, må du tro!!! Tur att det gick bra ändå 🙂
    Ha en alldeles underbar och god fortsättning på det nya året!

    1. Lilla Klara tackar för kommentaren; jo det var knepigt det där – men historien har också fått en del skratt efteråt.
      Här har jag en alldeles underbar och god dag och framåt ser det ut att gå. Blåsten ger med sig och se där är ju solen .-)

    1. Jo, det har blivit mycket skratt efteråt; och kommentarer 🙂
      Härlig fredag till dig också, kul du tittar in.
      Stor kram

  4. hihi … himmel vilken historia, och vilka syner jag fick 😀
    Det är konstigt hur vådliga situationer senare blir de bästa historierna. Tror knappast att fridens ögonblick kan fånga en lyssnare/läsare på samma sätt … 😉
    Skönt att det gick så bra <3 … och tack för att du delade med dig av det här … 😀

    God fortsättning! <3

    1. Du har rätt, det blir en bra historia efteråt 🙂
      Om det hade gått illa …huvvaligen…
      Tack för kommentaren kul du tittar in <3
      God fortsättning!

  5. Det är underligt hur man kan skratta efteråt åt något som egentligen är riktigt hemskt medan det pågår, men tillika är det bara för roligt, åtminstone när man ser på det hela från sidan och allt gick bra.
    Jag kan se hela scenariot framför mig nu och skratta glatt.
    Kram

    1. Ja, visst är det underligt – och så befriande roligt att falla ut i skrattet av det dråpliga- Många gånger är historien berättat och skratten går ej att hejda. När jag mötte någon som hört om det där blev det ofta roligt. Så vi kan skratta gott och se det från sidan och vara på insidan 🙂 Tragikomiken är obetalbar eller hur?
      Kram

  6. Så roligt så här efteråt… men hade kunnat slutat värre. Nu eftersom det var snö som bromsade upp din Saab. Isiga rutor är väl på lång väg en höjdare… Du tog nog ett bra beslut genom att hoppa ur bilen. Jag kan tänka mig att denna historia väcks till liv varje nyårsafton. Så tråkigt att du missade festen.

    Nu väcks en händelse för mig som hände för en vinter för en 42 år sedan… En arbetskollega till mig hade en Bubbla, det var mycket kyligt och den gick inte igång, den stod ju backad mot motorvärmarstolpe så bilen var varm och isfri här. Han tog firmans lastbil och jag skulle ratta bubblan… vi kopplade linan och så drog han iväg. Jag skulle slå på tändningen och… jag hade en bra lika bil på hemmaplan så jag kände mig hemma med fordonet. Ulf som mannen heter är en burdus man, han körde och körde runt på det här industriområdet, jag blinkade förstås i paniken men inte såg han det… bilen sladdade i varje kurva och jag for som en vante minst sagt. Han ökade farten hela tiden… Till slut så stannade han och jag for ut flyförbannad: Du hade väl kunnat ge mig bilnyckeln. Det hela slutade i skratt och sedan jag fått bilnyckeln gick den blå bubblan igång. På vägen hem köpte han ett nytt batteri berättade han dagen efter.

    1. 🙂 ingen nyckel? Håller inte inne med skrattet – så dråpligt !
      Ja, en kan skratta gott åt sånt. Som sagt många skratt många och många frågor blev det av detta.
      Och det gick ju bra.
      Roligt du tittar in Åke 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *