Paus i packa

Läget?

Tror bestämt jag må ha en liten paus i packeri packera och så vill jag nog skriva lite. Dansen fingrarana gör över tangentbordet är ljuvlig, knastrandet av nedslagna bokstäver. Starkt kaffe och Digestivekex med bananskiver är bautagott. Till att bli glad av. Och få energi av! Bredvid datorn, inte så klokt egentligen. Men lite utmaningar ska en ha förutom att flytta på sig.

För det går åt mycket energi nu till att organisera flytten. Tänka, skriva göralistor, packa bra blir glad pack för mig att packa upp och för firman som ska kånka nerför alla 40 trappsteg och lasta in i bilen, lasta ur – men se detta flyttbolag får en present av mig – det finns hiss dit jag kommer! Som en ynnest har jag den att bruka om jag hamnar med kryckor, rollator eller i rullstol. Tänker på framtiden? JA; det gör jag helt klart både som frisk och bengående och icke. Äldrevård räknar jag i nuläget inte med att få någon annanstans än i mitt eget hem – så det har jag förberedd mig för. Det gör livsnjutet än bättre.

Rensa ur eller dödsstäda?

Att jag rensade ur, slängde, körde till Myrorna och andra Second hand bara för ett drygt år sedan är nästan lite häpnadsväckande, men praktiskt och klokt – nu ska det göras det igen. Nja, någon dödsstäd är det ju inte i första hand, men jag sållar ut ännu mera nu än då.

Målandet

Idag är det att packa ner ateljèn. Måleriet får helt enkelt ta en paus ett tag. Tre nya utställningar är inbokade, en ligger i slutet av 2020 och två under 2021. Ingen fara- jag har en stor tavelsjö att ösa ur. Någon ateljè finns inte dit jag kommer. Det bästa med det här boendet har varit ateljén. Men med tanke på att de allra flesta av mina tavlor är skapade i trångboddhet så är det ingen större fara. Det är lusten som avgör.

Närmare dig min Gud ….

sade den gamla damen och flyttade sängen uppå vinden … frisk satsning tycker jag om en tror på G. Jag kommer också lite närmare nu – om himmelen är G.`s plats vill säga. Arvika ligger 58 meter över havet. Karlstad 64. Alltså + 6 meter. Så det närmar sig, fast det gör det ju inte för jag ska ju brännas. Upp i rök blir det ju förstås och den stiger till himlen om inget oväntat sker. Nu för tiden sker mycket oväntat så att.

Kaffet slut. Kex uppäten. Tangentdansen avslutas för denna gången.

BE MY GUEST

Kalla

Ur veckornas ordförråd trillar denna veckan kalla ut. Passar så bra för dagarna har blivit kalla. För att inte få kalla fötter så har jag fina varma sockor, antikalla kan en kalla de. Jag känner mig nästan utvald att ta på varma sockor, dra mössan ner över huvudet och utnämner vintern till en god vän. Faktum är att jag känner mig kallad att kalla på den då värmen och grönskan behöver vila upp sig lite. En värmande brasa är också antikall.

Antikalla 1
Antikalla 2

Klicka här på länken så hittar du Sannas fina ord&fotolek med möjlighter att fritt tolka och alla som deltar, http://gemsweeklyphotochallenge.blogspot.com

Nya projekt

I helgen var jag hemmavid i Norge, Setskog på besök där jag är född. Min kusin och hans kvinna höll höstfest. En fest med fina tal, god musik och god mat och så trevliga människor. Några jag inte sett på länge fanns med. Familjeträff är fint och gör gott. Onkel som nu är 87 år och tante 81, hon har drabbats av stroke och bor på korttidsboende. Tiden går. Vi går med och alla blir äldre. Förändringar.

Klockan skruvades tillbaks och timmen fick vi åter. Hösten går sin gång också, snart är det sommar igen.

Idag skrev jag min text till min vårdcentrals enhetschef om det som hände vid mitt första besök samt till Patientnämnden. Så nu är de i väg

Närmaste framtiden ska jag ägna mig åt några små och ett större projekt. Jag ska packa hela mitt bohag igen och flytta till Karlstad. 50 minuter öster från Arvika. Min tid i Arvika har varit fin, så många härliga återträffar och trevliga möten. Arvika är en fin liten stad med mycket konst och kultur, vacker läge vid Glafsfjorden. Det är bara det att jag har upplevd det hela förr och längtan efter att få bo i en större stad igen, uppleva okända miljöer, kanske ha kartan med för att finna fram trots att den inte SÅ stor då. Och ingen känner jag där, det är spännande utmaning och jag gillar den. Förutsättningslöst, lite nollställd och en smula äventyrslysten är jag på äldre dar. I min takt. Ångra något på dödsbädden vill jag helst inte. Livet är så kort så en får passa på. Några reser världen runt, jag flyttar lite hit o dit.

Fri som fågeln


Second opinion

Ja, tänk så det kan gå.

Torsdag morgon ringde jag till Vårdcentralen för ny tid och en andra bedömning. Jag berättade om mitt möte med doktorn som sa han älskade mig, du kan läsa inlägget här https://www.klaraovidia.com/2019/10/23/jag-alskar-dig/ efter en konsultation som inte hette duga kring mina utslag, och bad om en tid denna dag. Detta blev utslagsgivande så att säga.

Bra bemötande av en sjuksyster redan i telefonen som lyssnade, tog ställning och såg att visserligen är utslag inte direkt dödliga, men en misstänkt borrelia är vad det är om det är. Hon läste journalen också och och insåg att det som inträffat inte var på sin plats.

Jag bad om en icke stafettare denna gång, och så blev det. När jag skriver detta ska sägas att det finns bra duktiga stafettare också. Det är bara det att jag här och i mitt norrländska liv ständigt fått möta flera som bara gjorde sitt jobb och egentligen inte det heller. Kapar toppar som jag säger. Om jag inte själv varit så uppmärksam och påpassligt noga och en smula kunnig kunde saker ha hänt. Saker kan hände med en fast läkare också och jag pratar då såväl om de svensk födda som de annorstädes födda.

Den nya bedömningen gjordes utomordentligt, jag fick frågor om kringsymtom, berättade om förloppet från början tills dagens läge, båda typerna av utslagen blev undersökta, fotade och en kontakt togs direkt med hudläkare på Hudmottagning vid Centralsjukhuset togs. Bedömning gjordes och misstanken om borrelia kvarstår, så jag ska äta upp penicillinkuren, men den kortades ner betydligt i antal dagar till 10. Läs tio! Den utskrivna sorten är egentligen andrahands alternativet, förstahands alternativet är mindre bred och har annan styrka. Men att avbryta denna kuren för att byta “ner mig” (:-) blir sämre utifrån resistensrisken då jag påbörjat den breda kuren.

Det andra utslaget ska jag själv göra en provtagning på när det blir aktivt, så gör laboratoriet ett test och jag får en diagnos och behandling. Jag får då simma, min nya motionsform som gör min skrutt så gott!

Här i besöket, inklusive tidsbeställningen, är kvaliteten på sitt högsta, bemötande professionellt på sitt bästa, kunskap förvaltas väl, samarbete med ny tekning möjlig spar mig ett besök på annan ort. Och patienten är delaktig. Det må vara detta som kallas effektivitet, där de ovanstående begreppen sammanstrålar så som grundtanken i vården är! Precis som jag lärde mig och skrev i tentamensuppgiften då jag mitten på 90 talet läste in Hälso-och sjukvårdsadministration 20p på högskolan i Karlstad. Nu kostade det ju mig två läkarbesök då. Kostnadseffektivt för VC , men ett otroligt slöseri med tid och kunskap.

Skrivelser till berörda parter kring vår vårdapparat på lokal och regional nivå är under utformning, patientnämnden kan få en också. För kännedom. Må bara hålla mig saklig. En personlig/privat utbrodering som jag kan tillåta mig här på sidan är ingen höjdare. Så ni som läst fyller en funktion i det hela då jag får ur mig på det personliga/privata planet och kan korta ner till adekvat innehåll – tack för hjälpen läsarn!

Ingenting blir bättre av att beklaga/påpeka “i smyg”. Ut med språket. Jag har ingenting att förlora även om det naturligtvis kan slå emot mig, thats life! Thats for sure. Tänker som så att om det gagnar någon fler än mig så gör det gott nog.

Tänka sig så det kan gå.

Ps. om jag haft kategorier på mina inlägg skulle detta och föregående inlägg hamna under Medicin och hälsa. Ds

Jag älskar dig

På grund av 2 olika utslagstyper skickade jag egen remiss till Hudmottagningen på Centralsjukhuset i mitt område. Den avvisades med en sorts god argumentation att det var på Vårdcentralen mitt ärende hörde hemma och där skulle då läkare avgöra om jag skulle till Hudmott. I första hand genom att fota utslagen och skicka iväg och så kunde då hudläkaren där bedöma via foto så slapp jag åka så långt. I andra hand så kan hudläkaren själv kalla mig för bedömning om läkaren på Vårdcentralen är osäker och vill ha hudläkares bedömning.

Varför finns då egen remiss möjligheten? Det borde ha framgått på 1177 där jag fann formuläret att fylla i för vilka hudproblem jag kunde söka själv.

Så i måndags satt jag på en stol i ett undersökningsrum med en stafettläkare, till följd av en beställd läkartid hos en sjuksyster som jag inte heller är så nöjd med, men jag hoppar över de detaljerna här. Stafettläkare, de som till synes räddar vårdcentralernas lång köer, vilket i princip innebär att kapa topparna på isberget. Förmodligen är min misstanke och kämparglöd väl synlig i mitt kroppspråk. Jag söker ögonkontakt och naglar fast hens blick.

Hen är vänlig, fast handslag och jag välkomnas minst två tillfällen. Hen upprepar också att hen vill hjälpa mig,vården är till för att hjälpa uppskattningsvis sådär 6 – 8 gånger. Hen tar en titt på mitt första utslag och säger snabbt att jag har psoriasis för de har fjällande konturer. Jag protesterar å det bestämdaste att fjäll var det minsta jag hade. Jag anar att han inte läst på varför jag sökt. Har du inte läst på? Jag säger mer också.

Hela frustrationen rinner av mig och jag är inte nådig. Förloppet dras och jag säger att jag beklagar att jag är missnöjd och yttrar mig. Det är inte hen eller någon annan person i vården personligen utan systemet som jag är arg på. Om inte vi patienter säger i från från får vi heller ingen ändring.

Nåja, lite arg på bemötandet är jag allt också. Ännu en försäkring om att jag ska få hjälp. Det har du sagt många gånger nu sa jag, vad blir det? Hen vill skriva ut en salva och så vill hen se mig om en månad igen. Är du här då? Nej, det är hen inte, men hen ska då sätta upp mig hos en annan läkare.

På frågan om jag kan simma med dessa utslagen aktiva- å jo inga problem alls. Simma med öppna utslag som vätskar? Infektions- och smittorisk? Hen har inte läst på och så får jag för andra gången beskriva problemet från början. Som jag redan beskrivit för syster på tidsbeställningen. Hur ser rutinerna ut? Finns ingen samordning?

Så är det utslag nummer tvås tur. Hen är säker på att jag är fästingbiten och vill skriva ut penicillin för kronisk hudinflammation till följd av fästingbett som jag inte vet att jag fått. Utslaget började med en finne i början av juni. Penicillinet ska jag äta i minst 30 dagar, men jag ska få en tid om två veckor för kontroll. Fästingbett är lömska så visst kan jag äta penicillin. Fast …

Hen ändrar sig tvärt, kollar in klockan,vill hjälpa mig och vill inte att jag ska hamna mellan stolarna och frågar om jag vill få utslag nummer ett fotade och att hen skickar remiss till Hudmottagningen på Centralsjukhuset?

Med det reser sig hen och säger kom, jag ska finna någon som fotar dig, ta med dig dina grejer. Jag rafsar ihop mina grejer och ute i väntrummet sitter väntande patienter. Tydligen en som ska till hen så han hälsar glatt på henne och pekar att denne kan gå in.

I väntrummet avslutar alltså hen sin konsultation med mig. Hen vänder sig mot nästa patient som står kvar vid hans dörr och säger något. Så vänder han sig mot mig – och vinkar glatt, ler stort och säger:

Jag älskar dig! Nej, det gör du inte blir mitt svar.

Hen måtte ha varit glad och lättat över att jag nu inte längre upptar hans tid som kan få ur sig något dylikt. Eller bedömde hen mig som gnällig satmara, kanske ensam gammal dam som var i behov av bekräftelse? Eller tänkte hen att det berömda positiva bemötande skulle blidka mig? Det är inte första gången jag uttalar missnöje nämligen. Antingen vid besöket direkt eller efteråt i kontakt med VC.

Jag är nöjd med vad jag gav uttryck för. Så länge jag har mål i mun kommer jag bruka den. Med risk att jag i marginalen kan beskrivas som besvärlig. Därmed inte sagt att jag inte har förståelse för den arbetssituation och press som råder för all personal inom vården. Jag vet också att det finns måååånga goda exempel på bra vård och bemötande. Jag säger också ifrån då något är bra. Den glädjen som jag ser i dennes ögon och leende gör gott. Jag har ju själv varit personal!

Tills lut ska jag dra några rader ur min journal som jag finner en smula bristfällig, men jag kan ändå inte låta bli att skratta åt eländet.

Sjusysterns anteckning i korthet vid tidsbeställningen; Tove har två sorters utslag. Det första sitter på svanken. Varit till Hudmottagning i Umeå för två år sedan. Var aldrig på besök där, flyttade hit …

Doktores anteckning i samma korthet; Varit på hudmottagningen i Skellefteå för två år sedan, men fick inte åka till hudkliniken pga flytt… och under åtgärd finner jag att psoriasisdiagnosen ändras.

Så ja, hur kan det inte gå?

Bloggeri bloggera bloggeralla

Höstat ur regndropparna och en runda i blogglandia så ska jag printa ner tankar jag fått under resan gång. Det blir som det blir rakt ur hjärnans vindlingar. Det blir då alltså stavfel, meningssyfte åt skogen tidvis och ned största sannolikhet så nästlar jag in mig i långa banor och tappar tråden i tankens frmafart – ja, men där ser ni ju.

Jag läser och känner igen fenomenet: Skriva kort eller långt? Jag har inlägg varje vecka från …. Ja, det är hos Ditte http://dittemitti.se och Karin på Åland http://pettasblogg.blogspot.com som jag finner frågan/tanken. Det är dessa två bloggar jag läser så gott som dagligen numera. Ditte förekommer dagligen, Karin lite ofta och lite mindre ofta. De har dessutom blivit min systrar och vi är alltså också vänner i det verkliga. Verklighet eller inte, jag tror vänskapsfaktorn är stor nog nätledes också.

Så gör jag rundor vid tillfällen hos andra. För att jag har lust! Det sitter i sedan jag började med bloggeri. Bloggera blev då för 6 år sedan en oas för mig. Få ihop en sida, få skriva och läsa hos andra. Eftersom jag vidgade mitt läsande hos andra ökade besök och kommentarer hos mig också. Riktig kul. Jag hade fått en hobby och jag var i en tid av stor förändring av just tid och livsinnehåll. Målandet fanns. Skriverier hade funnits länge, men hamnade i skrivbordslådan innan.

Till Ditte och Karin skrev jag att de fick bestämma själva, bloggen är ju ens egen! Öppet landskap i bloggeralla på sitt genuina sätt.

Innan jag irrar mig bort, får en irra sig bort – jo då det får en- läs jag – jag har skrivit om detta och fick feedback att det fick jag – ja, se där en har sina funderingar – men eftersom jaaa, det öppna landskapet ja, ni tar den. Ta mig till havet …

Det är mig i ett nötskal att skriva från mitt inre. Helst spontant! Bäst så … Under alla skrivande år på olika forum med olika intensitet så vänder jag mig till en läsare! I mina vardagsfilosofiska inlägg minns jag att jag ofta tänkte; Varför skriver jag och för vem? Tro inte att jag har något svar så här på rak arm, böjd arm menar jag.

Är huvudsyftet att bli läst? Klart som fan att det att bli läst är en höjdare av stora mått, en feedback som ger återkopplingar och mer på lära/uppleva kontot. Bloggskriv och bloggläs generar ju utbyte av kommentarer. Besöker varandra, blir vänner och delar massor i livet. Inspiration icke minst.

Undrar stilla nu om vart jag är på väg med detta inlägget … jo, jag tänker på för vem skriver jag? Jag publicerar ju så att. Och då kommer följdfrågan glidande ur sitt skal in på bloggeralla -arenan; Om jag inte läser andra bloggar i samma utsträckning som jag gjorde förr hur ska jag då få läsare? Och hur betydande blir kommentaren som uteblir? Statistiken visar ju att jag har läsare om än den är något kryptisk och troligen i andemeningen från den operatör en har något optimistisk.

Jag har löst detta! jag låtsas att jag skriver en bok. Då är inte kommentarerna så viktiga. Om jag sedan skriver en bok i verkligheten hör inte hit. Det är skrivet i sig som attraherar mig. Så var det sagt och inlägget framskrider allt mer.

Reflektioner, drivet och vilja att förändra när så behövs är mitt skriv. Läst eller inte. Tillika mitt mål-ande. Såld eller inte.

Som min hemsida säger -för det var/är mer tänkt som min hemsida än blogg från starten Word Painting Picture!

Nu har jag suttit vid datorn i nära 6 timmar med allt läs och skriv, det tar sin tid eftersom jag är långsam. Vissa dagar alldeles för mycket. Tidsfaktorn är en medverkande orsak för mig att inte läsa så ofta.

Till vänster; Papegojvinge
Till höger Papegojerumpevinge
Under; Natt i Papegojparken
Akryl i måttet 20 x 50

Ren

För 40 år sedan får jag uppgiften att gå in på Systemet och köpa en kvarting Ren-at , den hör hemma på sillbordet vi dukar till festen vi boende på gatan ska ha. Jag menar husen vi bodde i alltså. Allmänt talades det i kretsen enbart om Ren-at som kvarting. Inne på systemet vid disken ber jag om att få köpa en kvarting.

Expediten svarar; ja visst …. men blir stående … Jag upprepar en kvarting …… samma reaktion …. Då blir jag lite irriterad och ändrar tonen i bestämd ren riktning… Expediten säger: Nu har vi många kvartingar här då, är det någon speciell du vill ha?

Synonymt kan en säga om Ren-at att den är klar, fläckfri, fri från smuts, men är den syndfri? Oblandat är den, åtminstone i flaskan.

Vid ensamt intagande av en kvarting, av alla slag, finns risken att hamna i en dikesren. Om oturen är framme, i synnerhet i rentrakterna kan en riktig ren dyka upp. Då ska det till att hålla en ren profil och tala ren-t. Kanske får samvetet sig en knäck, för det är möjligen inte helt ren-t till följd av kvartingen som ju egentligen inte är en kvarting, utan en halving, som lite o-ren-t mjöl i påsen nästan. Helor, halvor och kvartingar har sin grund i et annat måttsystem, vilket inte hör hemma här. Rena vansinnet kan en tycka. Jasså, du kom ren? Redan/tidigt ute att säga.

Nu i förkylnings- och influensatider ska vi hålla händerna extra REN-A.

Apropå det så kan jag lufta ännu en historia om Ren-at. Tiden har preskriberat det olagliga i den 🙂

Jag är sådär 10 år, (alltså 55 år sedan) en rejäl halsböld spricker och det är äckligt värre. Min kära far som vid den tiden innehar prima Ren-at i medicinskåpet, jag menar troligen barskåpet som hade sin plats högst uppe i köksskåpet. Jag fick skölja munnen ett antal gånger och som avslutning en rejäl sup. Detta upprepades dagen efter och se min feber försvann och jag blev frisk. Alkoholvolymen i denna flaskan var betydligt högre än systemets 37%. Metoden kallas hembränt och det är en ädel konst att få det bli REN-T och inte ha bismak! En kan säga att min far var en “djävel på sprit” på ett ändamålsenligt medicinskt sätt.

Nu tror ni nog att jag är påverkat som visar en upp-och ner bild, men det händer något i överföringen mellan mobilkamera och dator som vänder på bilden ….

Ren, veckans ord i http://gemsweeklyphotochallenge.blogspot.com Klicka på länken och bli rent berikad på allas inlägg.

Nästan mitt i natten

eller när livet är som bäst

Efter en prima natts sömn, börjar jag dagen med en god frukost, filosoferar och läser tidningen. Igår kväll, alltså fredag, hade jag besök av god väninna som jag bjöd på middag! När livet är som bäst!

I DAG VAR JAG INBJUDEN SOM MÅNADENS UTSTÄLLARE ATT DELTA I LÖRDAGS – MALEVERKSTED VID BIBLIOTEKET TYRIELDEN, BIBLIOTEKET PÅ SKOTTERUD, NORGE.

Vilken dag; många små med mammor och någon med pappa fick jag möta. Där satt vi och doppade penslar i vatten och i vattenfärger och skapade i hjärtans lust, växlade några ord och hade en stund i gemytlig skapande anda utan att vi tänkte så mycket på det. Spontant och intuitivt! Det ble en maleglad lördag. Och det bästa av allt, jag pratade inte så mycket, stämning och händelser gjorde det helt onödigt. Och mycket abstrakt blev det där färgerna hade huvudrollen. När livet är som bäst!

På bussen hem kom jag i samtal med busschauffören, en norsk medelålders typ som med vana händer rattade som om bussen var av silke och passagerare av glas. Vi var helt överens om att det var bättre förr med buss och tåg, men innan jag steg av var vi också överens om att tidens förändringar kunde vi inte göra så mycket åt, utan att göra det bästa. När livet är som bäst!

När jag kom hem fixade jag lite mat, såg deckare på Svt.play; The Sinner och Shetland. Skulle se nyheterna, men det plingade mess så jag hamnade på FB en stund. En gammal bekant dök upp, så roligt åter knyta en kontakt. När livet är som bäst.

När det är klart kollar jag nyheter och läser att Sara Danius är död. Ärligt så blev jag sorgsen. Så alltför tidigt. Jag har gillat, ja, beundrat henne länge och fått med mig mycket från media om henne. Hon fick mig att bli intresserad av svenska akademin som jag väl tyckt har varit något för andra. Vi har en omvärld och vi kan tycka mycket. Bland annat att hon uttalat sig om sin cancer att hon inte tyckte det var riktigt att att uttrycka att en hade förlorat kampen om en inte blev frisk. Cancer är ju inte en personlig sjukdom och de som inte klarar kampen är ju inte sämre människa för det.

Det står sällan att hen förlorade kampen mot stroke, mot ALS, mot djupa depressioner, mot droger&alkohol eller andra allvarliga sjukdomar när någon dött. Om någon kämpar för att klara av att hantera och leva med sin sjukdom är en helt annan sak tänker jag. När är livet som bäst?

Så långt kommen i kvällen så känner jag att jag inte vill lägga mig än; jag vill njuta ännu en stund, låta den gå över inatt. Tänder några ljus, sätter på en fin cd med musik, den heter faktiskt Mysiga stunder, med olika artister. Lite mysätande därtill. Känner tydlig att jag njuter.

NÄR LIVET ÄR SOM BÄST

Tankar flyter fram och åter; om hur vi var och en lever på sitt vis. Jag tänker på de olika skikten vi människor har att finnas i. Olika förutsättningar, olika val vi kan ta. Men alla har samma risk att drabbas av olycka på ett eller flera sätt. Om att välja tycker jag att alla kan inte ta kloka val, det grundar jag på egen erfarenhet i familjen. Min mor och min halvbror och några till. Vad är det som gör det? Förmågan kombinerat med möjligheten att pröva annat går inte ihop, jag tror inte det är så enkelt som att bara välja för alla. Vilja och att kunna hänger i hop.

Nu har timmen blivit mitt i natten …. några av värmeljusen har slocknat, musiken tystnat och jag har skrivit klart; när livet är som bäst!

Om i morgon vet ingen, men om den kommer så ja, då ska jag möta den med öppet sinne, min stund på jorden!

Tog en nypa frisk luft ute på balkongen och tog denna bilden då kom jag på att när livet är som bäst så är det för att det inte alltid är så, det är för att det är jävligt eller bara småbesvärligt nog emellanåt som jag får skörda det bästa när jag väl lärt mig.

Om du som läst följt mig ändå hit så tack för det ! Be my guest!